Då var Widénskan framme i Norrland igen.. Denna gången blir det lite mer jobb än gången innan dock men det känns bara roligt!
Vi tog natttåget jag och barnen i går kväll och var framme tidigt i morse i Östersund. Vi hade det mysigt som vanligt.. Satt i resturangvagnen länge och pratade och fikade. .
Tänk vad mycket tankar som rör sig i deras huvuden... Fantastiskt! Känner att jag måste blir bättre på att skriva ner vad underverken skriver.
När vi kom fram till landet så började jag efter en kopp kaffe att möblera om .. Jag hade funderat ut det hemma i Göteborg och när jag väl fått nåt i mitt huvud så bara MÅSTE jag göra det. Nästan som en tvångstanke eller nåt..
Apperopå tvångstanke/ångest .. När jag arbetade som mest så vad jag väldigt nära stupet.. svårt att sova och jag tyckte att jag blev piggare ju mindre jag sov osv. ja ni vet alla dessa varningstecken som man bara stoppar åt sidan och tänker att :
- Det händer aldrig mig!
I alla fall.. så stod jag i kön på H&M en dag .. och kände att jag fick hjärtklappning och som om någon nästan höll mig om halsen,(svårt att andas) det bara snurrade.. Min första tanke vad.
- Jag måste härifrån NU!
MEN.. tjurig som man är född så tänkte jag om.. den andra tanken som kom var..
- ALDRIG i hela jäkla livet att JAG skall fly fältet för att jag mår så här, jag gör det bara inte, jag SKALL stå kvar i kön om det så skall sluta med ambulansfärd. En ångestattack skall INTE bestämma över mig!
Jag tjurade och stod kvar.. efter ett par minuter så släppte det även om jag var skakis så fixade jag det.. betalade och gick. Efter det så har aldrig nåt sådant kommit till mig igen.. Det kanske låter för enkelt men jag vill ändå tipsa er att OM ni skulle få ett panikångestanfall.. GE INTE med er.. Kämpa emot.. Jag tror än i dag att om jag hade släppt allt och gått.. så hade det kommit en till och en till...
Jag fattar att det kanske inte är fullt så enkelt för alla men för mig funkade det..
Nu är det ommöblerat i alla fall.. barnen sover och jag har hällt upp ett glas rött, mannen kommer om ett par timmar och jag skall sätta mig ner med en bok i eldens sken.
Livet är bra gott att leva ändå!
Kram
Christine